Att Baka

Man följer grundreceptet med en nypa diciplin.
Sedan smaksätter man med en gnutta fantasi.
Sedan värmer man med tålamod.
Sedan garnerar man med glädje.
Klart!

22 Dagar Kvar

Pynta, läxor, städa, damma
klappar till pappa, syskon, mamma
Upp och ner, hit och dit
vad ska dem ha?
Något fint.
Glöm inte glosor!
detta var minsann ingen dans på rosor.
Glöm inte uppsatsen!
Vad sa du mamma, tömma diskmaskinen?
Nu är det dags att plugga till provet,
det kan jag inte spara till lovet.
Men, åhnej!
Jag glömde köpa en grej,
en julklapp till en nära vän.
Vad önskar hon sig?
Jag får gå på känn.
Sedan slå in allt,
fy va kallt.
Dricka lite te, vila lite grand.
Nu skulle det vara skönt med en varm badstrand.

Att Se På Biofilm

Folk babblar, fnittrar och pratar argsint med varandra. Kön är lång, och den rör sig inte mer än 1km/h. Skärmen ovanför disken visar alla alternativ att välja mellan samt hur många platser det finns kvar. 110. 100. 50.

Kappan, som verkligen behövdes när du var ute, blir överflödig, och värmen, blandat med det salta från popcorn, det söta från godis och läsk, samt det unkna från alla människor skapar en illamående effekt.

Men det kan du inte tänka på, nej inte alls. Du är förväntasfull och på gott humör. Du har jobbat hårt hela veckan, pluggat, jobbat, whatever. Detta förtjänar du.

Du skvallrar lite med din vän, mest om skådespelarna som ni snart skall se. Han hade haft svininfuensan, hon hade tagit knark, hunden är tydligen från Mexiko. Allt pratar ni om, och inget, för det har egentligen inget innehåll. Men snabbt går det, och plötsligt får ni tag i era biljetter och ert snacks, och innan ni vet ordet av det, så sitter ni i bekväma säten.

Självklart kommer folk och ska gå förbi er, och då måste du flytta på din jacka, dina popcorn och möjligtvis din väska. Personerna knökar sig igenom med lite svårigheter, och sedan finns det möjlighet att andas igen.

Det blir mörkt, och draperierna åker till varsin sida. Du kommer på att mobilen behöver stängas av, och tillsammans med över hundra andra mobiler, så låter det en snabb melodi. Dålig reklam som du redan sett på TV visas, och du tar en klunk läsk.

Trailers börjar visas istället för annan reklam, och genast börjar du bli en filmkritiker. "Den vill jag se", "den måste vi se" och "den ser ju ut att vara dötråkig". Späningen byggs upp omedvetet, lite mer för varje trailer. För nu vet du att det är nära, du ska få se filmen du väntat på.

Och det börjar, alla blir tysta, och någon längst bak skrattar åt något helt annat.
Nu kan du glömma bort verkligheten i ett par timmar. Nu kan du drömma dig bort till en värld som inte finns. Nu behöver du inte oroa dig för något annat än huvudrollens lycka.
Nu börjar filmen.



Bild tagen från: http://www.nykoping.se

Att Åka Spårvagn

En spårvagn i Göteborg är stor, och ganska ansträngande. Man sätter sig ner, eller försöker hålla balansen stående. Är det riktigt fullt så är inte bara alla sittplatser upptagna, utan även de riktigt bra ståplatserna. Då har man ingen stans att hålla i sig, såvida man inte är riktigt vänlig och vågar ta tag i sina medresenärer. Annars måste man hålla balansen, och det är inte alltid så lätt. Medans vagnen kör går det bra, men när den stannar, eller då personen bakom dig insisterar att han/hon vill gå förbi dig, TROTS att det är minst två hållplatser kvar tills han/hon faktiskt måste gå av. Ja du, då är det bara att hålla ut och tänka positivt. Det är ju faktiskt billigare än en taxi, och bättre för miljön. Det är närinpå omöjligt att hitta en riktigt bra parkeringsplats inne i stan, och att cykla i djungeln är inte bara något endast de riktigt modiga borde försöka sig på, det är också tröttsamt, och du vill knappast vara svettig när du är framme dit du ska. Alltså tackar du spårvagnen för att den finns, och gör ditt bästa för att inte bara du, men även dina medmänniskor ska ha en så bra resa som möjligt.
Eller?

Du kanske fick din plats, och dessutom kanske det fanns platser för tre av dina polare. Ni sitter där och har det tråkigt, det är minst åtta hållplatser kvar. Mer och mer människor kommer in och knökar, varför var just de tvugna att åka i denna vagn?

Men självklart har ni, som nästan alla, en underbar teknologisk apparat som kan göra resan roligare. Ni sätter på brötljud, tillräckligt högt så att alla i vagnen ska höra er, för alla måste gilla Er musiksmak, den är oklanderig! Den är bäst! Så ni lyssnar på musik, hållplats efter hållplats. Hörlurar? Nej tack! Detta är det bästa tidfördrivet människan kommit på, och det är inte mer än rättvist att varje individ i närheten skall få ta del av det.
En man grymtar och kollar argt på er. En stående dam trillar nästan då spårvagnen stannar och hon hade blivigt distraherad av musiken. En liten bebis börjar gråta, och en tjej som faktiskt har musik i hörlurarna kan inte koncentrera sig på det hon vill lyssna på.

Men inget av detta är ert fel, för det enda ni gör är resan behagligare för alla.
Eller?